Elektroner som hålls lösare
Element som kisel, germanium och arsenik har egenskaper mellan typiska metaller och icke-metaller. De visar att metallisk karaktär är en trend snarare än en helt skarp atomär etikett.
Trend över en period
Stark metallisk karaktär kan gynna bildning av katjoner och basiska oxider, men reaktivitet beror också på passiverande ytskikt, bindningsenergi och kinetik. Aluminium är exempelvis reaktivt termodynamiskt men skyddas ofta av ett tätt oxidskikt.
Trend nedåt i en grupp
I en metall ligger valensband och ledningsband så att det finns tillgängliga elektroniska tillstånd mycket nära Ferminivån. Ett elektriskt fält kan därför ändra elektronernas rörelsemängdsfördelning och ge ström. Detta är en djupare förklaring till ledningsförmåga än bilden av helt fria elektroner i ett hav, även om den enklare modellen kan vara pedagogiskt användbar.
Metall är en fas- och strukturfråga
Periodiska trender är en startpunkt, inte en absolut gränsdragning. Ett grundämnes metalliska karaktär märks genom låg tendens att hålla hårt i valenselektroner, god elektrisk ledning i kondenserad fas, förmåga att bilda positiva joner och ofta metallglans och formbarhet. Men egenskaperna beror också på kristallstruktur, temperatur och tryck. Halvmetaller och vissa allotroper visar varför gränsen mellan metall och icke-metall inte är skarp. Kisel leder exempelvis mycket sämre än koppar men kan få starkt förändrad ledningsförmåga genom dopning. När man använder trenden i periodiska systemet bör man därför fråga vilken konkret egenskap som avses: jonbildning, elektronegativitet, ledningsförmåga eller bindningstyp.
Elektroner som hålls lösare
Varför tenderar alkalimetaller att bli mer metalliska nedåt i gruppen?
Stark metallisk karaktär kan gynna bildning av katjoner och basiska oxider, men reaktivitet beror också på passiverande ytskikt, bindningsenergi och kinetik. Aluminium är exempelvis reaktivt termodynamiskt men skyddas ofta av ett tätt oxidskikt.