Porträtt av ett grundämne
Kemisk bindning · Elektronegativitet
Kemisk bindning. Ett grundbegrepp som binder samman många observationer inom kemi och fysik.
Börja med kärnan
Kemisk bindning. Ett grundbegrepp som binder samman många observationer inom kemi och fysik.
Kemisk bindning. Ett grundbegrepp som binder samman många observationer inom kemi och fysik.
Det hjälper oss att förstå observationer med hjälp av en modell i stället för att bara memorera dem.
Elektronegativitet. Begreppet kopplar den mikroskopiska beskrivningen av materia till observerbara kemiska egenskaper.
Elektronegativitet. Begreppet kopplar den mikroskopiska beskrivningen av materia till observerbara kemiska egenskaper.
Energiminimum
En kemisk bindning uppstår när samverkan mellan kärnor och elektroner ger ett lägre totalt energitillstånd vid ett bestämt kärnavstånd. Jonisk, kovalent och metallisk bindning är användbara modeller för olika elektronfördelningar, men verkliga bindningar kan ha blandad karaktär.
När två atomer är långt från varandra är växelverkan liten. När de närmar sig kan kärna–elektron-attraktion sänka energin, medan kärna–kärna- och elektron–elektron-repulsion växer kraftigt på mycket kort avstånd. Bindningslängden ligger nära minimum i den totala potentiella energin.
Lewisbilden med ett delat elektronpar är användbar, men kvantmekaniskt beskrivs elektronerna med molekylorbitaler eller andra flerkroppsvågfunktioner. Bindningen stabiliseras när elektrontätheten organiseras så att systemets totala energi minskar.
I en jonisk kristall växelverkar varje jon elektrostatiskt med många andra joner. Gitterenergin är därför kollektiv och kan inte reduceras till en enda isolerad bindning mellan ett katjon–anjon-par.
Skillnad i elektronegativitet kan förskjuta elektrontäthet och ge en bindningsdipol. Molekylens nettodipol beror också på geometrin. CO₂ har polära C=O-bindningar men är linjärt, så de två dipolerna tar ut varandra.