Vetenskaplig forskning
Nihonium har ingen kommersiell användning. De få framställda atomerna studeras för att pröva kärnfysikaliska egenskaper, sönderfallskedjor och förutsägelser från det periodiska systemet.
Nihonium (Nh) är grundämne 113, ett syntetiskt supertungt grundämne i period 7. Endast mycket få atomer har framställts, så kemi och fysikaliska egenskaper undersöks främst genom kärnreaktioner, sönderfall och teoretiska beräkningar.
Detta är ett syntetiskt supertungt grundämne som bara har framställts atom för atom. Egenskaperna undersöks därför genom kärnsönderfall, enatomsförsök och teoretiska beräkningar.
Konfigurationen [Rn] 5f14 6d10 7s2 7p1 och placeringen i det periodiska systemet ger förutsägelser, men relativistiska effekter blir viktiga för mycket tunga kärnor. Experimentella data behövs därför innan trender från lättare gruppmedlemmar kan överföras.
Det finns inget makroskopiskt prov av detta grundämne. De få framställda atomerna undersöks genom kärnsönderfall och, när det är möjligt, kemiska enatomsförsök; vanliga materialegenskaper kan därför inte antas direkt utifrån gruppen.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är inte experimentellt fastställt. För supertunga grundämnen har makroskopiska fasegenskaper inte mätts direkt, eftersom bara mycket få atomer framställs åt gången.
I praktiken förekommer nihonium bland annat i sammanhang som vetenskaplig forskning.
Nihonium har ingen kommersiell användning. De få framställda atomerna studeras för att pröva kärnfysikaliska egenskaper, sönderfallskedjor och förutsägelser från det periodiska systemet.
Nihonium ligger i period 7, grupp 13 och p-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Kvicksilver, Tallium, Bly, Kopernicium. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Nihonium är syntetiskt. Det framställs i kärnfysikaliska experiment och identifieras genom sönderfallskedjor från de bildade atomerna. Mängderna är många storleksordningar för små för att bilda ett synligt prov.
Nihonium har ingen standardatomvikt. Det finns ingen karakteristisk naturlig isotopfördelning som ger ett tillförlitligt abundansvägt medelvärde.
Nihonium har inga stabila isotoper. Isotoperna är radioaktiva, så halveringstid och sönderfallstyp är viktiga vid mätning, användning och säker hantering.
Nihonium är radioaktivt. Risken beror på isotop, aktivitet, strålningstyp, halveringstid, kemisk form och exponeringsväg; lämpliga radiologiska och kemiska säkerhetsåtgärder krävs därför.