Elektronik
Tallium används eller studeras inom elektronik. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Tallium (Tl) är grundämne 81, klassificerat som post-övergångsmetall i grupp 13, period 6 och p-blocket. Elektronkonfigurationen [Xe] 4f14 5d10 6s2 6p1 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.
Grundämnena i grupp 13 har tre valenselektroner. Kovalenta bindningar är viktiga hos de lättare medlemmarna, medan den metalliska karaktären ökar nedåt i gruppen.
För tallium visar konfigurationen [Xe] 4f14 5d10 6s2 6p1 vilka elektroner som bestämmer den yttre bindningsstrukturen. Oxidationstal och omgivning avgör sedan om kemin främst är kovalent, jonisk eller metallisk.
Dessa grundämnen bildar oxider, halider och andra föreningar där +3 ofta är viktigt. Längre ned i gruppen blir lägre oxidationstal stabilare och den metalliska karaktären ökar.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 11.85 g/cm³. Smältpunkten anges till 577 K (303.9 °C). Kokpunkten anges till 1 746 K (1 473 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
I praktiken förekommer tallium bland annat i sammanhang som elektronik, optik och vetenskaplig forskning.
Tallium används eller studeras inom elektronik. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Tallium används eller studeras inom optik. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Tallium används eller studeras inom vetenskaplig forskning. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Tallium ligger i period 6, grupp 13 och p-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Kadmium, Indium, Tenn, Kvicksilver. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Upptäckten av tallium förknippas i denna historiska uppgift med William Crookes. Erkännande som grundämne, isolering av ett rent prov och den senare definitionen genom atomnummer skedde inte nödvändigtvis samtidigt.
Standardatomvikten anges som intervallet [204.382, 204.385]. Naturliga prover kan variera något i isotopförhållande, så ett enda fast decimalvärde skulle dölja verklig variation.
Tallium har minst en stabil isotop. Isotoper har samma antal protoner och är därför samma grundämne, men de har olika antal neutroner och olika atommassa.
Risken med tallium beror på kemisk form, dos och exponeringsväg. Grundämnet, dess joner och dess föreningar kan ha mycket olika biologiska och miljömässiga effekter; säkerhetsdata måste därför bedömas för det konkreta ämnet.