Lödmetall
Tenn används eller studeras inom lödmetall. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Tenn (Sn) är grundämne 50, klassificerat som post-övergångsmetall i grupp 14, period 5 och p-blocket. Elektronkonfigurationen [Kr] 4d10 5s2 5p2 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.
Grundämnena i grupp 14 har fyra valenselektroner. Hos de lättare medlemmarna dominerar kovalenta bindningar; längre ned i gruppen blir den metalliska karaktären tydligare.
För tenn visar konfigurationen [Kr] 4d10 5s2 5p2 hur många ytterelektroner som kan delta i bindning. Skillnader i struktur och oxidationstal kan därför ge mycket olika material och föreningar.
Kemin omfattar kovalenta nätverk och molekylära föreningar, oxider, halider och — för de tyngre grundämnena — tydligt metalliska material. Oxidationstalen +4 och +2 är viktiga i olika grad.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 7.365 g/cm³. Smältpunkten anges till 505.1 K (231.9 °C). Kokpunkten anges till 2 875 K (2 602 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
I praktiken förekommer tenn bland annat i sammanhang som lödmetall, beläggningar och brons.
Tenn används eller studeras inom lödmetall. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Tenn används eller studeras inom beläggningar. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Tenn används eller studeras inom brons. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Tenn ligger i period 5, grupp 14 och p-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Gallium, Germanium, Arsenik, Indium. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Den historiska identifieringen av tenn skedde i flera steg. Tidig användning eller observation, kemisk isolering och den moderna definitionen genom atomnummer 50 behöver inte ha samma årtal eller samma forskare.
Standardatomvikten är 118.710(7). Värdet beskriver den naturliga isotopsammansättningen i terrestert material och är inte massan hos en enda bestämd atom.
Tenn har minst en stabil isotop. Isotoper har samma antal protoner och är därför samma grundämne, men de har olika antal neutroner och olika atommassa.
Risken med tenn beror på kemisk form, dos och exponeringsväg. Grundämnet, dess joner och dess föreningar kan ha mycket olika biologiska och miljömässiga effekter; säkerhetsdata måste därför bedömas för det konkreta ämnet.