Medicinska tillämpningar
Vismut används eller studeras inom medicinska tillämpningar. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Vismut (Bi) är grundämne 83, klassificerat som post-övergångsmetall i grupp 15, period 6 och p-blocket. Elektronkonfigurationen [Xe] 4f14 5d10 6s2 6p3 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.
Grundämnena i grupp 15 har fem valenselektroner och kan uppträda i flera oxidationstal. Karaktären ändras från tydligt icke-metallisk högst upp till mer metallisk längre ned.
För vismut är konfigurationen [Xe] 4f14 5d10 6s2 6p3 utgångspunkten för bindning och oxidationstal. Föreningarnas stabilitet förändras tydligt genom gruppen när atomstorlek och energinivåer förskjuts.
Dessa grundämnen bildar hydrider, oxider, halider och många kovalenta föreningar. Oxidationstal från −3 till positiva värden förekommer och stabiliteten ändras genom gruppen.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 9.78 g/cm³. Smältpunkten anges till 544.6 K (271.4 °C). Kokpunkten anges till 1 837 K (1 564 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
I praktiken förekommer vismut bland annat i sammanhang som medicinska tillämpningar, kosmetika och legeringar.
Vismut används eller studeras inom medicinska tillämpningar. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Vismut används eller studeras inom kosmetika. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Vismut används eller studeras inom legeringar. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Vismut ligger i period 6, grupp 15 och p-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Tenn, Antimon, Tellur, Bly. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Upptäckten av vismut förknippas i denna historiska uppgift med Claude François Geoffroy. Erkännande som grundämne, isolering av ett rent prov och den senare definitionen genom atomnummer skedde inte nödvändigtvis samtidigt.
Standardatomvikten är 208.98040(1). Värdet beskriver den naturliga isotopsammansättningen i terrestert material och är inte massan hos en enda bestämd atom.
Vismut har inga stabila isotoper. Isotoperna är radioaktiva, så halveringstid och sönderfallstyp är viktiga vid mätning, användning och säker hantering.
Risken med vismut beror på kemisk form, dos och exponeringsväg. Grundämnet, dess joner och dess föreningar kan ha mycket olika biologiska och miljömässiga effekter; säkerhetsdata måste därför bedömas för det konkreta ämnet.