Solceller
Tellur används eller studeras inom solceller. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Tellur (Te) är grundämne 52, klassificerat som halvmetall i grupp 16, period 5 och p-blocket. Elektronkonfigurationen [Kr] 4d10 5s2 5p4 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.
Grundämnena i grupp 16 har sex valenselektroner. Bindningstyp, oxidationstal och molekyl- eller kristallstruktur har stor betydelse för kemin.
För tellur visar konfigurationen [Kr] 4d10 5s2 5p4 vilka ytterelektroner som är tillgängliga. Två elektroner saknas till ett fyllt skal, men kovalent bindning och flera oxidationstal är också viktiga.
Vanliga former är oxider, sulfider eller närbesläktade kalkogenider, hydrider och kovalenta föreningar. Balansen mellan −2 och positiva oxidationstal beror på grundämnet och dess bindningspartners.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 6.24 g/cm³. Smältpunkten anges till 722.7 K (449.6 °C). Kokpunkten anges till 1 261 K (987.9 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
I praktiken förekommer tellur bland annat i sammanhang som solceller, termoelektriska material och legeringar.
Tellur används eller studeras inom solceller. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Tellur används eller studeras inom termoelektriska material. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Tellur används eller studeras inom legeringar. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Tellur ligger i period 5, grupp 16 och p-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Arsenik, Selen, Brom, Antimon. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Upptäckten av tellur förknippas i denna historiska uppgift med Franz-Joseph Müller von Reichenstein. Erkännande som grundämne, isolering av ett rent prov och den senare definitionen genom atomnummer skedde inte nödvändigtvis samtidigt.
Standardatomvikten är 127.60(3). Värdet beskriver den naturliga isotopsammansättningen i terrestert material och är inte massan hos en enda bestämd atom.
Tellur har minst en stabil isotop. Isotoper har samma antal protoner och är därför samma grundämne, men de har olika antal neutroner och olika atommassa.
Risken med tellur beror på kemisk form, dos och exponeringsväg. Grundämnet, dess joner och dess föreningar kan ha mycket olika biologiska och miljömässiga effekter; säkerhetsdata måste därför bedömas för det konkreta ämnet.