Sköldkörtelns funktion
Jod används eller studeras inom sköldkörtelns funktion. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Jod (I) är grundämne 53, klassificerat som tvåatomig icke-metall i grupp 17, period 5 och p-blocket. Elektronkonfigurationen [Kr] 4d10 5s2 5p5 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.
Halogener har sju valenselektroner. En extra elektron fyller det yttersta skalet, så halidjoner med laddningen −1 är vanliga; samtidigt finns en omfattande kovalent kemi.
För jod förklarar konfigurationen [Kr] 4d10 5s2 5p5 den starka tendensen att dra till sig elektroner. Det fria grundämnet är reaktivt och finns därför i naturen främst bundet i föreningar.
Det fria grundämnet är reaktivt och förekommer bara under kontrollerade förhållanden. Halidjoner är mycket vanliga kemiska former; dessutom finns vätehalider, interhalogenföreningar och syreinnehållande föreningar.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 4.933 g/cm³. Smältpunkten anges till 386.8 K (113.7 °C). Kokpunkten anges till 457.4 K (184.2 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
I praktiken förekommer jod bland annat i sammanhang som sköldkörtelns funktion, näring, antiseptika och fotografi.
Jod används eller studeras inom sköldkörtelns funktion. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Jod används eller studeras inom näring. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Jod används eller studeras inom antiseptika. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Jod används eller studeras inom fotografi. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Jod ligger i period 5, grupp 17 och p-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Selen, Brom, Krypton, Tellur. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Upptäckten av jod förknippas i denna historiska uppgift med Bernard Courtois. Erkännande som grundämne, isolering av ett rent prov och den senare definitionen genom atomnummer skedde inte nödvändigtvis samtidigt.
Standardatomvikten är 126.90447(3). Värdet beskriver den naturliga isotopsammansättningen i terrestert material och är inte massan hos en enda bestämd atom.
Jod har minst en stabil isotop. Isotoper har samma antal protoner och är därför samma grundämne, men de har olika antal neutroner och olika atommassa.
Risken med jod beror på kemisk form, dos och exponeringsväg. Grundämnet, dess joner och dess föreningar kan ha mycket olika biologiska och miljömässiga effekter; säkerhetsdata måste därför bedömas för det konkreta ämnet.