Vetenskaplig forskning
Polonium används eller studeras inom vetenskaplig forskning. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Polonium (Po) är grundämne 84, klassificerat som post-övergångsmetall i grupp 16, period 6 och p-blocket. Elektronkonfigurationen [Xe] 4f14 5d10 6s2 6p4 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.
Grundämnena i grupp 16 har sex valenselektroner. Bindningstyp, oxidationstal och molekyl- eller kristallstruktur har stor betydelse för kemin.
För polonium visar konfigurationen [Xe] 4f14 5d10 6s2 6p4 vilka ytterelektroner som är tillgängliga. Två elektroner saknas till ett fyllt skal, men kovalent bindning och flera oxidationstal är också viktiga.
Vanliga former är oxider, sulfider eller närbesläktade kalkogenider, hydrider och kovalenta föreningar. Balansen mellan −2 och positiva oxidationstal beror på grundämnet och dess bindningspartners.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 9.196 g/cm³. Smältpunkten anges till 527 K (253.9 °C). Kokpunkten anges till 1 235 K (961.9 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
I praktiken förekommer polonium bland annat i sammanhang som vetenskaplig forskning, kärnvärme och historisk användning.
Polonium används eller studeras inom vetenskaplig forskning. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Polonium används eller studeras inom kärnvärme. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Polonium används eller studeras inom historisk användning. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Polonium ligger i period 6, grupp 16 och p-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Antimon, Tellur, Jod, Vismut. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Upptäckten av polonium förknippas i denna historiska uppgift med Pierre Curie. Erkännande som grundämne, isolering av ett rent prov och den senare definitionen genom atomnummer skedde inte nödvändigtvis samtidigt.
Polonium har ingen standardatomvikt. Det finns ingen karakteristisk naturlig isotopfördelning som ger ett tillförlitligt abundansvägt medelvärde.
Polonium har inga stabila isotoper. Isotoperna är radioaktiva, så halveringstid och sönderfallstyp är viktiga vid mätning, användning och säker hantering.
Polonium är radioaktivt. Risken beror på isotop, aktivitet, strålningstyp, halveringstid, kemisk form och exponeringsväg; lämpliga radiologiska och kemiska säkerhetsåtgärder krävs därför.