Flamskyddsmedel
Antimon används eller studeras inom flamskyddsmedel. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Antimon (Sb) är grundämne 51, klassificerat som halvmetall i grupp 15, period 5 och p-blocket. Elektronkonfigurationen [Kr] 4d10 5s2 5p3 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.
Grundämnena i grupp 15 har fem valenselektroner och kan uppträda i flera oxidationstal. Karaktären ändras från tydligt icke-metallisk högst upp till mer metallisk längre ned.
För antimon är konfigurationen [Kr] 4d10 5s2 5p3 utgångspunkten för bindning och oxidationstal. Föreningarnas stabilitet förändras tydligt genom gruppen när atomstorlek och energinivåer förskjuts.
Dessa grundämnen bildar hydrider, oxider, halider och många kovalenta föreningar. Oxidationstal från −3 till positiva värden förekommer och stabiliteten ändras genom gruppen.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 6.697 g/cm³. Smältpunkten anges till 903.8 K (630.6 °C). Kokpunkten anges till 1 908 K (1 635 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
I praktiken förekommer antimon bland annat i sammanhang som flamskyddsmedel, legeringar och halvledare.
Antimon används eller studeras inom flamskyddsmedel. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Antimon används eller studeras inom legeringar. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Antimon används eller studeras inom halvledare. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Antimon ligger i period 5, grupp 15 och p-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Germanium, Arsenik, Selen, Tenn. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Den historiska identifieringen av antimon skedde i flera steg. Tidig användning eller observation, kemisk isolering och den moderna definitionen genom atomnummer 51 behöver inte ha samma årtal eller samma forskare.
Standardatomvikten är 121.760(1). Värdet beskriver den naturliga isotopsammansättningen i terrestert material och är inte massan hos en enda bestämd atom.
Antimon har minst en stabil isotop. Isotoper har samma antal protoner och är därför samma grundämne, men de har olika antal neutroner och olika atommassa.
Risken med antimon beror på kemisk form, dos och exponeringsväg. Grundämnet, dess joner och dess föreningar kan ha mycket olika biologiska och miljömässiga effekter; säkerhetsdata måste därför bedömas för det konkreta ämnet.