Aktivitetens grundformel
För en ren radionuklid med N radioaktiva kärnor och sönderfallskonstant λ gäller A = λN. Om N minskar exponentiellt gör aktiviteten det också. Ett prov kan därför ha hög aktivitet trots liten massa om nukliden har kort halveringstid.
Bq säger inte stråldos
Två prover med samma aktivitet kan ge mycket olika biologisk effekt. Sönderfallstyp, strålningsenergi, geometri, avstånd, skärmning och hur energin absorberas spelar roll. Absorberad dos mäts i gray och biologiskt viktad dos i sievert, inte i becquerel.
Specifik aktivitet
Specifik aktivitet anger aktivitet per massa eller ibland per volym. För radionuklider med kort halveringstid är sönderfallskonstanten större, vilket ger högre aktivitet per antal kärnor. Det är därför olika isotoper av samma grundämne kan ha mycket olika specifik aktivitet.
Mätning och detektoreffektivitet
En detektor registrerar normalt inte varje sönderfall. Geometrisk täckning, absorptionsförluster, trösklar och detektorns intrinsiska effektivitet gör att räkningshastigheten måste korrigeras för att uppskatta verklig aktivitet. Bakgrundsräkning måste också subtraheras.
Aktivitetens grundformel
Curie, Ci, är en äldre aktivitetsenhet som fortfarande förekommer i vissa sammanhang. En curie motsvarar 3,7 × 10¹⁰ Bq. SI-systemet använder becquerel, vilket gör enheten direkt kopplad till antal händelser per sekund.
Två prover med samma aktivitet kan ge mycket olika biologisk effekt. Sönderfallstyp, strålningsenergi, geometri, avstånd, skärmning och hur energin absorberas spelar roll. Absorberad dos mäts i gray och biologiskt viktad dos i sievert, inte i becquerel.