Skärverktyg
Volfram används eller studeras inom skärverktyg. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Volfram (W) är grundämne 74, klassificerat som övergångsmetall i grupp 6, period 6 och d-blocket. Elektronkonfigurationen [Xe] 4f14 5d4 6s2 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.
I övergångsmetaller ligger energierna för d- och s-elektroner nära varandra. Det möjliggör flera oxidationstal, komplexa joner, magnetiska egenskaper och katalytisk aktivitet.
För volfram måste konfigurationen [Xe] 4f14 5d4 6s2 läsas tillsammans med oxidationstalet. När elektroner avlägsnas eller delas ändras d-orbitalernas beläggning, vilket kan påverka färg, magnetism, bindning och reaktivitet.
Viktiga former är metallen och dess legeringar, oxider, halider och koordinationsföreningar. Flera oxidationstal är möjliga eftersom s- och d-elektroner ligger nära i energi; ligander kan påverka färg, magnetism och reaktivitet.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 19.25 g/cm³. Smältpunkten anges till 3 687 K (3 414 °C). Kokpunkten anges till 6 203 K (5 930 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
I praktiken förekommer volfram bland annat i sammanhang som skärverktyg, elektronik och legeringar.
Volfram används eller studeras inom skärverktyg. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Volfram används eller studeras inom elektronik. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Volfram används eller studeras inom legeringar. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Volfram ligger i period 6, grupp 6 och d-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Niob, Molybden, Teknetium, Tantal. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Upptäckten av volfram förknippas i denna historiska uppgift med Carl Wilhelm Scheele. Erkännande som grundämne, isolering av ett rent prov och den senare definitionen genom atomnummer skedde inte nödvändigtvis samtidigt.
Standardatomvikten är 183.84(1). Värdet beskriver den naturliga isotopsammansättningen i terrestert material och är inte massan hos en enda bestämd atom.
Volfram har minst en stabil isotop. Isotoper har samma antal protoner och är därför samma grundämne, men de har olika antal neutroner och olika atommassa.
Risken med volfram beror på kemisk form, dos och exponeringsväg. Grundämnet, dess joner och dess föreningar kan ha mycket olika biologiska och miljömässiga effekter; säkerhetsdata måste därför bedömas för det konkreta ämnet.