Energiminimum
För jämförbara atompar innebär högre bindningsordning ofta kortare och starkare bindning. I molekylorbitalteori kan bindningsordningen kopplas till skillnaden mellan antalet elektroner i bindande och antibindande tillstånd.
Kovalent bindning
Syremolekylen O₂ är paramagnetisk. Molekylorbitalteori förklarar detta med två oparade elektroner i degenererade π*-orbitaler, något som en enkel Lewisstruktur inte visar lika tydligt.
Joniska kristaller
Oktettregeln fungerar bra för många huvudgruppsföreningar men är inte en fundamental naturlag. Elektronfattiga molekyler, radikaler och hypervalenta arter visar att stabilitet måste förstås från hela elektronfördelningens energi.
Bindningspolaritet
När atomorbitaler kombineras kan de bilda bindande molekylorbitaler med lägre energi och antibindande orbitaler med högre energi. Elektroner i bindande tillstånd stabiliserar systemet, medan elektroner i antibindande tillstånd minskar nettobindningen. Detta perspektiv gör det möjligt att förklara bindningsordning och varför vissa molekyler är stabila eller instabila.
Energiminimum
En dubbelbindning består inte av två identiska bindningar. Vanligen finns en σ-komponent och en π-komponent. π-bindningen kräver sidledes överlappning av orbitaler och begränsar därför fri rotation kring bindningsaxeln. Det är en direkt fysisk orsak till cis/trans-isomeri och till att molekylens form kan bli kemiskt avgörande.
Syremolekylen O₂ är paramagnetisk. Molekylorbitalteori förklarar detta med två oparade elektroner i degenererade π*-orbitaler, något som en enkel Lewisstruktur inte visar lika tydligt.