Pauling-skalan
Elektronegativitet beskriver en atoms relativa förmåga att dra till sig elektrontäthet när den ingår i en kemisk bindning. Det är inte en direkt mätbar energi hos en isolerad atom, utan en skala som sammanfattar hur atomer tenderar att fördela bindningselektroner.
Periodisk trend
Den vanligaste skalan är Paulings. Fluor ligger högst. Skalans värden är dimensionslösa och härleddes ursprungligen från bindningsenergier, så de ska inte förväxlas med joniseringsenergi eller elektronaffinitet.
Bindningspolaritet
Elektronegativiteten ökar generellt från vänster till höger över en period när effektiv kärnladdning ökar och atomradien minskar. Nedåt i en grupp minskar den ofta när valenselektroner ligger längre från kärnan och skärmas mer.
Molekylpolaritet
En skillnad i elektronegativitet förskjuter elektrontätheten och kan ge partiella laddningar δ⁺ och δ⁻. Skillnaden ger en kontinuerlig skala av polaritet; den skapar inte en skarp gräns mellan 'kovalent' och 'jonisk'.
Pauling-skalan
En molekyls nettodipol beror på vektorsumman av alla bindningsdipoler och på geometrin. CO₂ har polära C=O-bindningar men ingen nettodipol eftersom molekylen är linjär och symmetrisk.
Den vanligaste skalan är Paulings. Fluor ligger högst. Skalans värden är dimensionslösa och härleddes ursprungligen från bindningsenergier, så de ska inte förväxlas med joniseringsenergi eller elektronaffinitet.