Magneter
Samarium används eller studeras inom magneter. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Samarium (Sm) är grundämne 62, klassificerat som lantanid i grupp —, period 6 och f-blocket. Elektronkonfigurationen [Xe] 4f6 6s2 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.
Lantaniderna fyller gradvis 4f-underskalet. 4f-elektronerna skärmas delvis av yttre skal, så många lantanider liknar varandra kemiskt och oxidationstalet +3 är ofta viktigt.
För samarium måste konfigurationen [Xe] 4f6 6s2 ses tillsammans med 4f-beläggningen. Små skillnader i denna beläggning kan ha stor betydelse för magnetiska och optiska egenskaper.
Lantanider bildar framför allt joner och föreningar i oxidationstalet +3, bland annat oxider, halider och koordinationsföreningar. Små skillnader i 4f-beläggningen ger tydliga skillnader i färg, luminescens och magnetism.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 7.52 g/cm³. Smältpunkten anges till 1 346 K (1 073 °C). Kokpunkten anges till 2 173 K (1 900 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
I praktiken förekommer samarium bland annat i sammanhang som magneter, kärnreaktorer och medicinska tillämpningar.
Samarium används eller studeras inom magneter. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Samarium används eller studeras inom kärnreaktorer. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Samarium används eller studeras inom medicinska tillämpningar. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Samarium ligger i period 6 och i f-blockets serie. I det visade grannskapet finns bland annat Neodym, Prometium, Europium, Gadolinium. Jämförelser genom serien visar gradvisa förändringar i atomradie, elektronstruktur och kemiskt beteende.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Upptäckten av samarium förknippas i denna historiska uppgift med Lecoq de Boisbaudran. Erkännande som grundämne, isolering av ett rent prov och den senare definitionen genom atomnummer skedde inte nödvändigtvis samtidigt.
Standardatomvikten är 150.36(2). Värdet beskriver den naturliga isotopsammansättningen i terrestert material och är inte massan hos en enda bestämd atom.
Samarium har minst en stabil isotop. Isotoper har samma antal protoner och är därför samma grundämne, men de har olika antal neutroner och olika atommassa.
Risken med samarium beror på kemisk form, dos och exponeringsväg. Grundämnet, dess joner och dess föreningar kan ha mycket olika biologiska och miljömässiga effekter; säkerhetsdata måste därför bedömas för det konkreta ämnet.