Kärnenergi
Vissa uranisotoper kan klyvas och användas för att frigöra energi i kärnreaktorer. Därför är isotopsammansättningen avgörande för denna användning.
Uran (U) är grundämne 92 och en radioaktiv aktinid i period 7. 5f-elektronerna ger flera oxidationstal, medan isotopsammansättning och kärnklyvning är centrala i kärntekniska sammanhang.
Hos aktiniderna spelar 5f-, 6d- och 7s-orbitalerna roll. De tidiga aktiniderna kan ha flera oxidationstal; hos de tyngre blir +3 ofta mer framträdande.
Alla aktinider är radioaktiva. För uran är konfigurationen [Rn] 5f3 6d1 7s2, isotopsammansättningen och halveringstiden därför nära kopplade till både kemi och praktisk användning.
Uran bildar flera oxider och komplexa joner och kan förekomma i flera oxidationstal. Isotopsammansättningen är viktig eftersom isotoperna har samma kemi men olika kärnfysikaliska egenskaper.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 19.1 g/cm³. Smältpunkten anges till 1 407 K (1 134 °C). Kokpunkten anges till 4 404 K (4 131 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
Uran förekommer i malmer och är särskilt viktigt inom kärnenergi och kärnfysik. Dess kemi och användning kan inte skiljas från radioaktivitet och isotopsammansättning.
Vissa uranisotoper kan klyvas och användas för att frigöra energi i kärnreaktorer. Därför är isotopsammansättningen avgörande för denna användning.
Uran används eller studeras inom glasfärgning. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Uran används eller studeras inom vetenskaplig forskning. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Uran ligger i period 7 och i f-blockets serie. I det visade grannskapet finns bland annat Torium, Protaktinium, Neptunium, Plutonium. Jämförelser genom serien visar gradvisa förändringar i atomradie, elektronstruktur och kemiskt beteende.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Upptäckten av uran förknippas i denna historiska uppgift med Martin Heinrich Klaproth. Erkännande som grundämne, isolering av ett rent prov och den senare definitionen genom atomnummer skedde inte nödvändigtvis samtidigt.
Standardatomvikten är 238.02891(3). Värdet beskriver den naturliga isotopsammansättningen i terrestert material och är inte massan hos en enda bestämd atom.
Uran har inga stabila isotoper. Isotoperna är radioaktiva, så halveringstid och sönderfallstyp är viktiga vid mätning, användning och säker hantering.
Uran är radioaktivt. Risken beror på isotop, aktivitet, strålningstyp, halveringstid, kemisk form och exponeringsväg; lämpliga radiologiska och kemiska säkerhetsåtgärder krävs därför.