Hunds regel
Hunds regel besvarar en mycket specifik fråga: hur fördelas elektroner när flera orbitaler har samma energi? I grundtillståndet besätts orbitalerna först var för sig med parallella spinprojektioner; först därefter börjar parning.
Orbitaler med samma energi först
Ett p-underskal innehåller tre degenererade orbitaler i en isolerad atom, ett d-underskal fem. För 2p² är grundtillståndet ↑ ↑ · snarare än ↑↓ · ·. Elektronerna fördelas alltså över olika orbitaler innan två måste dela samma orbital.
Förklaringen är inte bara att elektroner «ogillar par». Separat besättning kan minska Coulomb-repulsion, och parallella spinn i olika orbitaler får en kvantmekanisk utbytesstabilisering. Hunds regel är i grunden ett påstående om total energi. För en p²-konfiguration finns till exempel flera fördelningar som uppfyller Pauli, men de har inte samma energi. Hunds regel väljer bland verkligt degenererade orbitaler det tillstånd med största totala spinn som är förenligt med besättningen. Regeln säger därför inte att elektroner alltid ska förbli oparade; den jämför orbitaler med samma eller mycket närliggande energi.
Hund, Pauli och Aufbau har olika uppgifter
Aufbau
Avgör vilket underskal som fylls härnäst: börja med lägsta tillgängliga energi.
Pauli
Begränsar en orbital till högst två elektroner och kräver motsatta spinprojektioner när de delar samma orbital.
Hund
Fördelar elektroner mellan degenererade orbitaler: en i varje innan parning.
Tillsammans
Alla tre behövs. Aufbau väljer underskal, Pauli sätter gränsen i en orbital och Hund fördelar elektronerna inom den degenererade gruppen.
Magnetism är den experimentella konsekvensen
Oparade elektroner har en mätbar magnetisk konsekvens. En atom eller jon med oparade elektroner är paramagnetisk i den enkla atomära bilden; om alla elektroner är parade är arten diamagnetisk.
Utbytesenergi är kvantmekanisk
Den lägre energin för parallella spinn är inte en klassisk berättelse om små magneter. För identiska fermioner är spin- och rumssymmetri kopplade i mång-elektron-vågfunktionen. Utbytesstabiliseringen har ingen direkt klassisk motsvarighet. Kopplingen till experiment är dubbel. Antalet oparade elektroner påverkar den magnetiska responsen, medan spinnmultipliciteten syns i atomspektra och termsymboler. Hunds regel är därför inte bara en ritregel för rutor och pilar, utan en kompakt energiregel för konkurrerande mång-elektrontillstånd.
Från oparade elektroner till spinmultiplicitet
Om det totala elektronspinnet är S är multipliciteten 2S+1. Tre parallella p-elektroner kan ge S=3/2 och multiplicitet 4, en kvartett. Språket används i atomspektroskopi och övergångsmetallkemi.
När orbitalsplitting konkurrerar med Hund
I koordinationskomplex kan ligander splittra de fem d-orbitalernas energier kraftigt. Om splittringen är större än parningskostnaden kan elektroner paras i lägre orbitaler i stället för att besätta alla högre orbitaler var för sig; detta ger hög- och lågspinnfall.
Spinprojektioner och pilnotation
Pilarna ↑ och ↓ betecknar spinprojektionerna mₛ=+1/2 och −1/2 längs en vald axel. De ska inte tolkas som små elektronkulor som bokstavligen roterar med- eller moturs.
Följden C, N, O, F
Den andra perioden visar regeln tydligt: C har två oparade 2p-elektroner, N tre, O två, F en och Ne ingen. Efter 2p³ måste parningen börja eftersom alla tre p-orbitaler redan är enkelbesatta.
2 oparade elektroner: ↑ ↑ ·
Övningar
Kväve
Rita grundtillståndet för 2p³ och ange antalet oparade elektroner.
Lösning
De tre p-orbitalerna besätts var för sig med parallella spinn: ↑ ↑ ↑. Det finns tre oparade elektroner.
Syre
Varför måste 2p⁴ innehålla ett par?
Lösning
Det finns bara tre p-orbitaler. När varje orbital har en elektron måste den fjärde gå in med motsatt spinn i en redan besatt orbital.
Pauli eller Hund?
Vilken regel bryts av ↑↑ i samma orbital?
Lösning
Pauli. Två elektroner i samma orbital måste ha motsatta spinprojektioner; Hund styr fördelningen mellan degenererade orbitaler.