Smycken
Silver används i smycken på grund av glans, färg och formbarhet och kan legeras för att få lämplig hårdhet.
Silver (Ag) är grundämne 47, klassificerat som övergångsmetall i grupp 11, period 5 och d-blocket. Elektronkonfigurationen [Kr] 4d10 5s1 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.
I övergångsmetaller ligger energierna för d- och s-elektroner nära varandra. Det möjliggör flera oxidationstal, komplexa joner, magnetiska egenskaper och katalytisk aktivitet.
För silver måste konfigurationen [Kr] 4d10 5s1 läsas tillsammans med oxidationstalet. När elektroner avlägsnas eller delas ändras d-orbitalernas beläggning, vilket kan påverka färg, magnetism, bindning och reaktivitet.
Viktiga former är metallen och dess legeringar, oxider, halider och koordinationsföreningar. Flera oxidationstal är möjliga eftersom s- och d-elektroner ligger nära i energi; ligander kan påverka färg, magnetism och reaktivitet.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 10.49 g/cm³. Smältpunkten anges till 1 235 K (961.8 °C). Kokpunkten anges till 2 435 K (2 162 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
Silver har mycket hög elektrisk ledningsförmåga samt användbara optiska och kemiska egenskaper. Det används i smycken, elektriska kontakter, elektronik och vissa solcellstekniker.
Silver används i smycken på grund av glans, färg och formbarhet och kan legeras för att få lämplig hårdhet.
Silver används eller studeras inom elektronik. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Silver används eller studeras inom solceller. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Silver ligger i period 5, grupp 11 och d-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Nickel, Koppar, Zink, Palladium. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Silver eller material som innehåller grundämnet var kända redan i antiken, långt före den moderna kemin. Tidig materialanvändning, kemisk identifiering och den senare definitionen genom atomnummer är olika historiska steg.
Standardatomvikten är 107.8682(2). Värdet beskriver den naturliga isotopsammansättningen i terrestert material och är inte massan hos en enda bestämd atom.
Silver har minst en stabil isotop. Isotoper har samma antal protoner och är därför samma grundämne, men de har olika antal neutroner och olika atommassa.
Risken med silver beror på kemisk form, dos och exponeringsväg. Grundämnet, dess joner och dess föreningar kan ha mycket olika biologiska och miljömässiga effekter; säkerhetsdata måste därför bedömas för det konkreta ämnet.