Borosilikatglas
Bor används eller studeras inom borosilikatglas. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Bor (B) är grundämne 5, klassificerat som halvmetall i grupp 13, period 2 och p-blocket. Elektronkonfigurationen [He] 2s2 2p1 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.
Grundämnena i grupp 13 har tre valenselektroner. Kovalenta bindningar är viktiga hos de lättare medlemmarna, medan den metalliska karaktären ökar nedåt i gruppen.
För bor visar konfigurationen [He] 2s2 2p1 vilka elektroner som bestämmer den yttre bindningsstrukturen. Oxidationstal och omgivning avgör sedan om kemin främst är kovalent, jonisk eller metallisk.
Dessa grundämnen bildar oxider, halider och andra föreningar där +3 ofta är viktigt. Längre ned i gruppen blir lägre oxidationstal stabilare och den metalliska karaktären ökar.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 2.34g/cm³. Smältpunkten anges till 2 365 K (2 092 °C). Kokpunkten anges till 4 200 K (3 927 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
I praktiken förekommer bor bland annat i sammanhang som borosilikatglas, glasfiber och växtnäring.
Bor används eller studeras inom borosilikatglas. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Bor används eller studeras inom glasfiber. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Bor används eller studeras inom växtnäring. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Bor ligger i period 2, grupp 13 och p-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Kol, Aluminium, Kisel. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Upptäckten av bor förknippas i denna historiska uppgift med Joseph Louis Gay-Lussac. Erkännande som grundämne, isolering av ett rent prov och den senare definitionen genom atomnummer skedde inte nödvändigtvis samtidigt.
Standardatomvikten anges som intervallet [10.806, 10.821]. Naturliga prover kan variera något i isotopförhållande, så ett enda fast decimalvärde skulle dölja verklig variation.
Bor har minst en stabil isotop. Isotoper har samma antal protoner och är därför samma grundämne, men de har olika antal neutroner och olika atommassa.
Risken med bor beror på kemisk form, dos och exponeringsväg. Grundämnet, dess joner och dess föreningar kan ha mycket olika biologiska och miljömässiga effekter; säkerhetsdata måste därför bedömas för det konkreta ämnet.