Belysning
Neon används eller studeras inom belysning. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Neon (Ne) är grundämne 10, klassificerat som ädelgas i grupp 18, period 2 och p-blocket. Elektronkonfigurationen [He] 2s2 2p6 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är gas.
Ädelgaser har ett fyllt yttersta elektronskal. Fria atomer har därför under normala förhållanden liten benägenhet att ta upp, avge eller dela elektroner.
För neon visar konfigurationen [He] 2s2 2p6 varför fria atomer är relativt inerta. De tyngre ädelgaserna kan under särskilda förhållanden ändå bilda föreningar med starkt elektronegativa grundämnen.
Den fria monoatomära formen dominerar. För de lättare ädelgaserna är stabila föreningar sällsynta; vissa tyngre medlemmar kan bilda föreningar med mycket elektronegativa grundämnen under lämpliga förhållanden.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är gas. Den angivna densiteten är 0.9002 g/L. Smältpunkten anges till 24.57 K (-248.6 °C). Kokpunkten anges till 27.1 K (-246 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
I praktiken förekommer neon bland annat i sammanhang som belysning, lasrar och kryoteknik.
Neon används eller studeras inom belysning. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Neon används eller studeras inom lasrar. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Neon används eller studeras inom kryoteknik. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Neon ligger i period 2, grupp 18 och p-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Helium, Fluor, Klor, Argon. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Upptäckten av neon förknippas i denna historiska uppgift med Morris Travers. Erkännande som grundämne, isolering av ett rent prov och den senare definitionen genom atomnummer skedde inte nödvändigtvis samtidigt.
Standardatomvikten är 20.1797(6). Värdet beskriver den naturliga isotopsammansättningen i terrestert material och är inte massan hos en enda bestämd atom.
Neon har minst en stabil isotop. Isotoper har samma antal protoner och är därför samma grundämne, men de har olika antal neutroner och olika atommassa.
Risken med neon beror på kemisk form, dos och exponeringsväg. Grundämnet, dess joner och dess föreningar kan ha mycket olika biologiska och miljömässiga effekter; säkerhetsdata måste därför bedömas för det konkreta ämnet.