Fyrverkerier
Strontium används eller studeras inom fyrverkerier. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Strontium (Sr) är grundämne 38, klassificerat som alkalisk jordartsmetall i grupp 2, period 5 och s-blocket. Elektronkonfigurationen [Kr] 5s2 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.
Alkaliska jordartsmetaller har två elektroner i yttersta skalet. De bildar därför ofta joner med laddningen +2 och förekommer ofta i oxider, salter och mineral.
För strontium visar konfigurationen [Kr] 5s2 hur de två yttersta elektronerna kan delta i bindning. Nedåt i gruppen växer atomerna och jonisationsenergi och reaktivitet förändras gradvis.
Viktiga kemiska former är oxider, hydroxider och salter som karbonater, sulfater och halider. Oxidationstalet +2 dominerar eftersom två ytterelektroner relativt lätt kan avges.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 2.64 g/cm³. Smältpunkten anges till 1 041 K (767.9 °C). Kokpunkten anges till 1 650 K (1 377 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
I praktiken förekommer strontium bland annat i sammanhang som fyrverkerier, magneter och medicinska tillämpningar.
Strontium används eller studeras inom fyrverkerier. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Strontium används eller studeras inom magneter. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Strontium används eller studeras inom medicinska tillämpningar. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Strontium ligger i period 5, grupp 2 och s-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Kalium, Kalcium, Skandium, Rubidium. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Upptäckten av strontium förknippas i denna historiska uppgift med William Cruickshank (chemist). Erkännande som grundämne, isolering av ett rent prov och den senare definitionen genom atomnummer skedde inte nödvändigtvis samtidigt.
Standardatomvikten är 87.62(1). Värdet beskriver den naturliga isotopsammansättningen i terrestert material och är inte massan hos en enda bestämd atom.
Strontium har minst en stabil isotop. Isotoper har samma antal protoner och är därför samma grundämne, men de har olika antal neutroner och olika atommassa.
Risken med strontium beror på kemisk form, dos och exponeringsväg. Grundämnet, dess joner och dess föreningar kan ha mycket olika biologiska och miljömässiga effekter; säkerhetsdata måste därför bedömas för det konkreta ämnet.