Periodiska systemet›Grundämnen›Beryllium

Grundämne · referensblad

4Be

Beryllium

Beryllium (Be) är grundämne 4, klassificerat som alkalisk jordartsmetall i grupp 2, period 2 och s-blocket. Elektronkonfigurationen [He] 2s2 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.

Atomnummer4

Standardatomvikt9.0121831(5)

Grupp2

Period2

Blocks

Elektronkonfiguration[He] 2s2

Elektronstruktur

Vad styr kemin?

Alkaliska jordartsmetaller har två elektroner i yttersta skalet. De bildar därför ofta joner med laddningen +2 och förekommer ofta i oxider, salter och mineral.

För beryllium visar konfigurationen [He] 2s2 hur de två yttersta elektronerna kan delta i bindning. Nedåt i gruppen växer atomerna och jonisationsenergi och reaktivitet förändras gradvis.

Kemiska former

Föreningar, joner och material

Viktiga kemiska former är oxider, hydroxider och salter som karbonater, sulfater och halider. Oxidationstalet +2 dominerar eftersom två ytterelektroner relativt lätt kan avges.

Fysikaliskt beteende

Tillstånd och fasövergångar

Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 1.85 g/cm³. Smältpunkten anges till 1 556 K (1 283 °C). Kokpunkten anges till 2 742 K (2 469 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.

Förekomst och användning

Var beryllium finns och används

I praktiken förekommer beryllium bland annat i sammanhang som flyg- och rymdteknik, röntgenfönster och legeringar.

I praktiken

Konkreta användningar

Flyg- och rymdteknik

Beryllium används eller studeras inom flyg- och rymdteknik. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.

Röntgenfönster

Beryllium används eller studeras inom röntgenfönster. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.

Legeringar

Beryllium används eller studeras inom legeringar. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.

Plats i periodiska systemet

Vad grannarna visar

Beryllium ligger i period 2, grupp 2 och s-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Väte, Litium, Natrium, Magnesium. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.

Referensdata

Fysikaliska och atomära egenskaper

Klassificeringalkalisk jordartsmetall

Aggregationstillstånd vid rumstemperaturfast ämne

Elektronskal2 · 2

Densitet1.85 g/cm³

Smältpunkt1 556 K (1 283 °C)

Kokpunkt2 742 K (2 469 °C)

Pauling-elektronegativitet1.57

Första jonisationsenergi899.5 kJ/mol

Elektronaffinitet—

Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.

Historia

Upptäckt och identifiering

Upptäckten av beryllium förknippas i denna historiska uppgift med Louis Nicolas Vauquelin. Erkännande som grundämne, isolering av ett rent prov och den senare definitionen genom atomnummer skedde inte nödvändigtvis samtidigt.

Isotoper

Hur isotopsammansättningen påverkar talen

Standardatomvikten är 9.0121831(5). Värdet beskriver den naturliga isotopsammansättningen i terrestert material och är inte massan hos en enda bestämd atom.

Beryllium har minst en stabil isotop. Isotoper har samma antal protoner och är därför samma grundämne, men de har olika antal neutroner och olika atommassa.

Säkerhet

Hantering och exponering

Risken med beryllium beror på kemisk form, dos och exponeringsväg. Grundämnet, dess joner och dess föreningar kan ha mycket olika biologiska och miljömässiga effekter; säkerhetsdata måste därför bedömas för det konkreta ämnet.