Batterier
Litium används eller studeras inom batterier. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Litium (Li) är grundämne 3, klassificerat som alkalimetall i grupp 1, period 2 och s-blocket. Elektronkonfigurationen [He] 2s1 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.
Alkalimetaller har en elektron i yttersta skalet. Den avges relativt lätt, vilket gör joner med laddningen +1 och reaktiva jonföreningar typiska.
För litium visar konfigurationen [He] 2s1 vilken ytterelektron som lättast deltar i reaktioner. Reaktiviteten måste ses tillsammans med jonisationsenergi, atomstorlek och kemisk miljö.
Den fria metallen är reaktiv och förekommer i naturen nästan bara i föreningar. Typiska former är halidsalter, oxider, hydroxider och andra jonföreningar där metallen normalt förekommer som M⁺.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 0.534 g/cm³. Smältpunkten anges till 453.6 K (180.5 °C). Kokpunkten anges till 1 603 K (1 330 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
I praktiken förekommer litium bland annat i sammanhang som batterier, specialglas och legeringar.
Litium används eller studeras inom batterier. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Litium används eller studeras inom specialglas. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Litium används eller studeras inom legeringar. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Litium ligger i period 2, grupp 1 och s-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Väte, Beryllium, Natrium, Magnesium. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Upptäckten av litium förknippas i denna historiska uppgift med Johan August Arfwedson. Erkännande som grundämne, isolering av ett rent prov och den senare definitionen genom atomnummer skedde inte nödvändigtvis samtidigt.
Standardatomvikten anges som intervallet [6.938, 6.997]. Naturliga prover kan variera något i isotopförhållande, så ett enda fast decimalvärde skulle dölja verklig variation.
Litium har minst en stabil isotop. Isotoper har samma antal protoner och är därför samma grundämne, men de har olika antal neutroner och olika atommassa.
Risken med litium beror på kemisk form, dos och exponeringsväg. Grundämnet, dess joner och dess föreningar kan ha mycket olika biologiska och miljömässiga effekter; säkerhetsdata måste därför bedömas för det konkreta ämnet.