Vetenskaplig forskning
Radium används eller studeras inom vetenskaplig forskning. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Radium (Ra) är grundämne 88, klassificerat som alkalisk jordartsmetall i grupp 2, period 7 och s-blocket. Elektronkonfigurationen [Rn] 7s2 hjälper till att förklara bindning och reaktivitet; referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne.
Alkaliska jordartsmetaller har två elektroner i yttersta skalet. De bildar därför ofta joner med laddningen +2 och förekommer ofta i oxider, salter och mineral.
För radium visar konfigurationen [Rn] 7s2 hur de två yttersta elektronerna kan delta i bindning. Nedåt i gruppen växer atomerna och jonisationsenergi och reaktivitet förändras gradvis.
Viktiga kemiska former är oxider, hydroxider och salter som karbonater, sulfater och halider. Oxidationstalet +2 dominerar eftersom två ytterelektroner relativt lätt kan avges.
Referenstillståndet vid rumstemperatur är fast ämne. Den angivna densiteten är 5.0g/cm³. Smältpunkten anges till 1 233 K (959.9 °C). Kokpunkten anges till 1 773K (1 737 °C). Tryck, renhet, allotropi och kristallstruktur kan påverka uppmätta fysikaliska värden.
I praktiken förekommer radium bland annat i sammanhang som vetenskaplig forskning, historisk användning och medicinhistoria.
Radium används eller studeras inom vetenskaplig forskning. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Radium används eller studeras inom historisk användning. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Radium används eller studeras inom medicinhistoria. Den relevanta egenskapen beror på kemisk form, sammansättning och det material eller den process där grundämnet ingår.
Radium ligger i period 7, grupp 2 och s-blocket. Det visade grannskapet omfattar bland annat Cesium, Barium, Francium. Jämförelser med dessa grundämnen gör det lättare att följa trender i atomstorlek, jonisationsenergi, elektronegativitet och bindning.
Värdena beskriver grundämnet eller den neutrala atomen där det är relevant. Fysikaliska data kan bero på allotropi, tryck, renhet och mätförhållanden.
Upptäckten av radium förknippas i denna historiska uppgift med Pierre Curie. Erkännande som grundämne, isolering av ett rent prov och den senare definitionen genom atomnummer skedde inte nödvändigtvis samtidigt.
Radium har ingen standardatomvikt. Det finns ingen karakteristisk naturlig isotopfördelning som ger ett tillförlitligt abundansvägt medelvärde.
Radium har inga stabila isotoper. Isotoperna är radioaktiva, så halveringstid och sönderfallstyp är viktiga vid mätning, användning och säker hantering.
Radium är radioaktivt. Risken beror på isotop, aktivitet, strålningstyp, halveringstid, kemisk form och exponeringsväg; lämpliga radiologiska och kemiska säkerhetsåtgärder krävs därför.